Classical Music Home

The World's Leading Classical Music Group

Email Password  
Not a subscriber yet?
Keyword Search
in
 
  Classical Music Home > Opera Libretti

Opera Libretti




Beethoven | Bellini | Berg | Berlioz | Bizet | Cavalieri | Cavalli | Clerambault | Debussy | Donizetti | Falla | Gluck | Gounod | Granados | Hallstrom | Handel | Hartke | Haydn | Kalman | Leoncavallo | Mascagni | Massenet | Mercadante | Meyerbeer | Monteverdi | Mozart | Pacius | Petitgirard | Portugal | Puccini | Purcell | Rachmaninov | Rossini | Sacchini | Strauss Johann II | Verdi | Wagner Richard | Wagner Siegfried | Walton | Weber
 
Hallstrom
Duke Magnus and the Mermaid
English
Title Page
Act I
Act II
Act III
Swedish
Title Page
Act I
Act II
Act III
Untitled Document



Hertig Magnus och sjöjungfrun

Första Akten
 
 
Ouverture
 
 
En skogbevuxen trakt vid stranden av Vättern.            
Det är morgon och fiskarna förbereder
dagens arbete.     
 
 
Chör af Fiskare      
 
Alla     
Raskt ut i vår båt      
På den blåa, den svallande bölja;
Vår leende stråt        
Bestrålas af morgonens guld! 
Snart vågorna blå      
Den bräckliga farkosten skölja:     
God lycka gif då,      
O morgon! – var fiskaren huld!     

En Fiskare      
Glänsande fiskar så stora, 
Komme uti våra nät! 

En Qvinna       
Må ingen bragd vi förlora, 
Lofva, o sjöjungfru, det!    

Männerna       
Fångsten vi sedan ska bära   
Till Wadstena slott,   
Fursten med rofvet att ära,
Ty han betalar oss godt!    

Qvinnvorna 
Och vi ska hemmet bevaka   
Och spinna värt lin,   
Och när ni komma tillbaka,   
Står stugan putsad och fin!

Peder  
Nu skynden i båtarne alla, 
Och akten er tid!      
Morgonens vindar er kalla 
Och lyckan den trägne är blid!      
 
Alla (under der männerna skynda stiga i dem, skjuta ut och försvinna
Raskt ut i vår båt! (etc.)    
 
(Efter sången aflägsna sig qvinnor åt olika sidor).
 
 
Kvar påstranden blir fiskaren Peder och hans hustru Ingrid. Peder är bitter. Hans har förlorat allt kronan lade beslag på Vadstena kloster. Hånfullt berättar han om hertig Magnus, som ser syner i form av en sjöjungfru, som försöker locka honom ner i djupet. Peder har också sett hur hertigen kastar sina blicker på hans dotter Anna. Hans plan är att få hertigen att gifta sig men Anna.  
 
Duett   
Peder  
Vår gamla, gyllne tid,
Skall återkomma blid,           
Om nu vi icke tveka blott  
Att pröfva raskt en strid!   
 
Ingrid  
Betänk dig blott i tid, 
Du störtar oss dervid! –    
Ha vi det icke lungt och godt 
I hyddan, utan strid? 

Peder  
I ständig brist och nöd,      
När minnet af försvunnen dag,       
Med makligt öfverflöd, –   
Gör armen vek och svag? 
 
Ingrid  
Vi saknat ej en dag   
Ännu ett torftigt bröd!           
Betänk derför – –     
 
Peder  
Nej, nej!
Jag tvekar ej!    
Vår gamla, gyllne tid (etc.)
 
Ingrid  
Betänk dig blott i tid!
 
Ingrid  
Den dystre munken är det väl
Som väckt den tanken i din själ?
Men vakta dig!         
 
Peder  
Tig, hustru, tig!          
 
Ingrid  
Följ ej hans stig:        
Han narrar dig!         
 
Peder  
Nej, munken är en helig man,
Och blindt han lydas kan!  
Han hämnd mig skaffa skall   
På dem som bragte mig på fall!
Kung Göstas son i bojan snärd      
Och kyrkans seger utan svärd, –
Se der en lön, väl mödan värd!      
 
Ingrid  
Gubbe, gubbe! akta dig,   
Följ ej munken på hans stig:  
Han narrar dig!         
 
Peder  
Tig, hustru, tig!          
Tyst, qvinna! med ditt uggleskri!
 
Ingrid  
Mitt hjertas fruktan bor deri! 
 
Peder  
Vår gamla, gyllne tid (etc.)
Ingrid  
Betänk dig blott i tid (etc.) 
Följ ej hans stig:        
Han narrar dig!         
 
Peder  
Men håll din tunga för en hvar,      
Ty annars snart ditt straff du har!
 
Ingrid  
Min tunga binds af fruktan ej.
Nej gubbe, nej!        
Men tacka Gud att än den tid
Jag minns, då du var mera blid!     
 
Peder (sträft)          
Sköt nu ditt kall!       
 
Ingrid  
Glöm ej att högmod går för fall!     
(hon går in i stugan)           
 
[Nu kommer Munken för att möta Peder. Som katolik har också Munken förlorat makt och anseende. Han och Peder smider sin plan: den sinnessvage hertig Magnus ska bli besatt av den vackra Anna, så ska Munken återföra Anna i den katolska tron och hertigen med henne. På så vis ska den katolska kyrkan och klostren återfå sin makt. Peder ber om Munkens välsignelse.]
 
 
Aria     
Munken      
Gack! lyd din Herras bud!
Sancta Maria    
Må dig befria,   
Från kätteriets afgrundsskrud!       
Gack! lyd din Herras bud!
Gack att förderfva    
Ormynglets frid,        
Och du skall himlen   
Ärfva dervid!    
Helgonen skall du se 
Huldrikt emot dig le:  
Framåt då! hämnare! –     
Gloria tibi domine!    
Gloria tibi sancte!      
Salve te domine!       
 
(Munken går till venster, och sedan han gått, gårPeder in i stugan.)    
 
Lisa, en vän Anna, har råkat höra munkens och Peders samtal. Hon ogillar munkens lära     
 
Visa 
Lisa     
Den tiden är, Gudilof, nu redan förbi
Då nunnor de gingo i rader
Att bedja sitt Ave med suckar och skri
I frihet vi prisa vår skapare, vi,      
Bland rosor och dejeliga blader!    

Gud signe kung Gösta som sände sitt bud
Med afsked till munkarnes fader!
Ty bort lades dok och den yllene skrud
Och jungfrun i silke hon kläddes till brud,
Bland rosor och dejeliga blader!    
 
Jag skapades icke till nunna, minsann
Dertill är jag mycket för glader!     
Och här i min ensamhet det tillstå jag kan
Att – kommer den rätte – så blir han min man
Bland rosor och dejeliga blader!    

Duett           
Ulf
Hvem var den rätte som du nämnd?
 
Lisa     
Fy då Ulf, så du mig skrämde!      
 
Ulf           
Är du väl så rädd utaf dig  
När det gäller vännen din? 
Om en liten kyss du gaf mig   
Blef du trygg uti ditt sinn!   
 
Lisa (springer undan)     
Nej, jag tackar! inga kyssar! 
Kära Ulf, det går ej an!     
Mor har sagt att mer än ryssar
them
Skall man rädas dem, minsann!     
 
Ulf           
Mor är gammal, och hon glömmer
Att hon sjelf var ung en gång!
 
Lisa         
Mor är gammal, och hon dömer
Derför klokt om verldens gång!     
 
Ulf (ömt)     
Var då inte jag den rätta?  
 
Lisa (skälmskt)       
Det skall jag härnäst berätta! 
 
Ulf (ämnar gå)        
Fy! du intet hjerta har!      
 
Lisa (ömt)       
Ulf! (afsides) Han stannar säkert qvar!
 
Ulf (tvekande)         
Så farväl då!     
 
Lisa     
Går du redan?  

Ulf
Ja, mig håller intet qvar!    
 
Lisa (leende)   
Intet?    
 
Ulf
Nej alls intet, sedan   
då du mer mig kär ej har!  

Lisa (ömt)       
Ulf! (afsides) Han stannar säkert qvar

Ulf (glad)     
Du mig ropade tillbaka?    

Lisa     
Vill du jag skall bli din maka  
Får du allt dig låta smaka, 
Att jag litet nyckfull är!      
 
Ulf
Ja, blott du är mycket kär!
(omfamnar och kysser henne)     
 
Båda   
Litet gnabb ibland     
Ökar kärleksbrand,  
Fogar varmare hjertan tillsamman!
Ty allt grollet nyss     
Släckes i en kyss      
 
[Lisas fästman Ulf har sprungit från sina förberdelser för hertigens jaktsällskap. Han kommer för att berätta att han utnämnts till köksmästare hos hertigen. Så nu kan han och Lisa gifta sig till hösten! De ser riddar Brynolf komma. Han verkar nedstämd. Han är visst kär, säger Ulf. De vill inte störa honom och går iväg tillsammans.]
 
 
Romans      
Brynolf
Hvarthän min fot än länder,   
Vid dessa sköna stränder, 
Jag skådar hennes bild, blott hennes bild!
Hon sväfvar, slad i hågen,
Uppå den lätta vågen,
Hon ler i skogen mild!
 
I hofvets gyllne salar,
Finns mången ros som talar
Med blickar och med ord; med blick, med ord!
Men mig de ej förföra.
Jag kan blott dig tillhöra
Min Anna, här på jord!
 
Duett
Anna
Tyst! Hörde jag ej hans röst!
 
Brynolf
Det är  hon! Hvad sällhet för mitt bröst!
O Anna! O Anna! Kom hit till mig,
Och skänk mig tröst!

Båda
O, hvad sällhet hvad lycka,
Till mitt bröst att dig få trycka!
 
Anna
Du längtande hjärta,
Nu äger du tröst,
Och glömd år all smärta
i klappende bröst!
 
Brynolf
Ja, glömd år all smärta
i klappende bröst!
O, hvad lycka
Dig till mit bröst få trycka!
Hvad sällhet hvad lycka
Dig till mit bröst få trycka!
 
Båda
O, hvad sällhet hvad lycka,
Till mitt bröst att dig få trycka!
 
[I famnen på Brynolf har Anna en kort stund glömt klasskillnaden dem emellan. Men så sansar hon sig och ber Brynolf förlåta henne. Han försäkrar henne att han inte bryr sig om att hon är en enkel fiskardotter. Han är övertygad om att hans far Sten Åkeson, skall låta Anna bli hans brud. När Brynolf återvänt till jaktsällskapet, blir Anna ensam kvar.]
 
 
Romans      
Anna       
1. Jag lekte som barn vid de böljorna blå
Och de sjöngo för mig redan då!
Och derför jag ständigt dem älskat också
Dessa sköna, oroliga små!
Det sägs väl att falskhet hos vågen bor,
Men den sägen jag aldrig tror,       
Ty flyktande frid den förer igen
Och ro den skänker åt orolig vän,
När det blifvit mörkt uti skogen.    
 
En gång ju Gud fader har böljan befallt
Att speglande återge allt:   
Hvar timma, hvar stund byter hon om gestalt,
Men i djupet är likväl ej kallt 
Ty hjerta som plågats på jordens rund
Läks vid kyssen af böljans mund,
Och än uti aftonens tysta stund,     
Ses ljuset flamma uppå hennes grund
Fast det blifvit mörkt uti skogen!
 
[Anna försvinner och hertigen med jaktsällskap dyker upp.]
 
 
Chör af Jägare   
Chör    
Framåt genom mark och skog,      
Framåt!
Skogens vilda djur korsa nog
Vår stråt!      
 
Snabbfotad hjort vi fälla    
Med våra lansar snälla! –  
Hvart vi än spana      
Låt dina tärnor sköna,           
Helsa med kransar gröna, 
Vid vårt skallande halloh!  
 
[Sten Åkeson, hertigens marsk är orolig för hertigens hälsa. Han försöker tala med hertigen, men hertigen kräver häftigt att få vara ensam. Han behöver vila. Oroliga lämnar de andra honom.]
 
 
Final
Magnus      
Gif mitt flydda lugn mig åter,  
Släck min längtans lågor ut.   
Hjertats glädje gif mig åter 
Gör mig sorglös som förut!
Hulda mö, ack stig ur vågen, 
Och skänk tröst åt qvalda hågen;
Hör mig vågens drottning blid,       
Kom till mig och skänk mig frid!
Säg mig, säg mig, hvar friden finna
Hvar skall jag finna frid?    
(lyssnande)      
Men tyst! hördes icke ett svar?     
Från stranden det var! Ack!  
(häftigt)
Kommer du åter       
I skimrande skrud,    
Du herrliga, brinnande
Blomstrande brud!    
Skall jag dig skåda    
På böljorna råda?     
O, ja, du är när!        
Jag toner hör klinga   
Som själen bevinga   
Och salig jag är! –    
Kom åter, kom åter, 
O, kom, o kom!       
I skimrande skrud,    
Att klappande hjerta 
Må finna sin brud!     

Anna (på sjön, framglider sakta i en båt nära kullen)
Och gick invid grönskande strand
Och sjöjungfrun sjöng öfver vågen
”Jag gerna vill släcka din tärande brand
Kom neder till mig i de blånande land
Jag kysser så fridfull dig hågen!     
Kom kungason, kom till min längtande barm
Under vågen!”  
 
”Jag har af kristaller ett skimrande slott
Som tronar i glans under vågen
Och knappt har ett steg i dess salar du gått
Förrn smärtan och sorgen som dimmor förgått
Och glad blir den längtande hågen!
Kom kungason, kom till min längtande barm
Under vågen!”  
 
Magnus      
Ja! Ja, jag kommer!  
 
Anna (försvinner bakom kullen)
Kom kungason, kom till min längtande barm
Under vågen!    
 
Magnus (rusar upp på kullen)    
Ja! min plåga jag säger farväl!       
torment!
(Störtar sig utför kullen i sjön; man hör ett nödrop af Anna.)
   
 
Tolfte scenen  
 
Peder (med Ingrid från stugan)
Hvad skri var det som jag hörde?
 
Ingrid  
Det var Annas röst!  
 
Sten, Brynolf, Jägarne   
Hvad ångestrop vinden förde
Till de af häpnad slagna bröst?      
 
Brynolf (skyndar upp på kullen
Gud! hvad ryslig syn!            
I vågens famn vår furste störtat ner
Hvad rysligt fall!        
Jag honom rädda skall,     
Om ej, I ser mig aldrig mer!  
(störtar sig i sjön)   

Alla         
Hvad ångest, hvad fasa!    

Peder (afsides)        
Af harm må jag rasa, 
Skall segren mig så   
Ur händerna gå?       
 
Alla         
Vår furste bevara,     
O Gud, från all fara!  

Sten (för sig)   
Helt visst ett föråt      
Man lagt på hans stråt!      
(De skynda alla ned till stranden, seende oroligt och med spänd väntan åt venster.)   
 
Munken
(synes i detta ögonblick vid första kulissen till venster, pekar triumferande mot sjön) 
Så kättare alla   
I döden må falla!       
Triumf! himlens hämnd      
Är er alla bestämd!   
(Brynolf synes med hertigen. Man hjelper dem upp på stranden.)
 
Sten (knäböjande invid Magni sid
Han lefver! han andas!      
Må bönerna blandas
Med tack och med fröjd,  
Och stiga med andakt           
Mot himmelens höjd.
 
 
Peder (afsides)        
Han lefver, han andas!      
Mitt hat må nu blandas      
Med jublande fröjd!  
Min hämnd skall ej dröja,  
O! då är jag nöjd!     
 
Munken (till venster i kulissen, osedd af de öfriga),
Han lefver! han andas!      
Men snart skall dock randas 
Den dagen med fröjd,           
Då kättarne alla        
För hämnaren falla,   
Vid helgonens fröjd! 

Alla (sysselsatta omkring hertigen)
Han lefver, han andas,           
Må bönerna blandas 
Och innerlig fröjd,     
Och stiga med andakt           
 

 


Famous Composers Quick Link:
Bach | Beethoven | Chopin | Dowland | Handel | Haydn | Mozart | Glazunov | Schumann | R Strauss | Vivaldi
1:49:35 AM, 18 September 2014
All Naxos Historical, Naxos Classical Archives, Naxos Jazz, Folk and Rock Legends and Naxos Nostalgia titles are not available in the United States and some titles may not be available in Australia and Singapore because these countries have copyright laws that provide or may provide for terms of protection for sound recordings that differ from the rest of the world.
Copyright © 2014 Naxos Digital Services Ltd. All rights reserved.     Terms of Use     Privacy Policy
-212-
Classical Music Home
NOTICE: This site was unavailable for several hours on Saturday, June 25th 2011 due to some unexpected but essential maintenance work. We apologize for any inconvenience.