About this Recording
8.225351 - Orchestral Music - GUNG'L, Josef and Johann (Summer Concert at Hazel Hill, 1871) (Stockholm Strauss Orchestra, Eichenholz)
English  Swedish 

Sommarkonsert på Hasselbacken, 1871
Gung’l • Lumbye • Lanner • Labitzky • Kéler • Strauss

 

Musikerfamiljen Gung’l tillhörde 1800-talets mest framträdande i Europa och med framgångsrika turnéer i USA. Musiken förtjänar i sig att bli spelad och räddad ur oförtjänt glömska.

Josef Gung’l föddes i den ungerska orten Zsámbék den 1 december 1810 (vissa källor anger samma datum men år 1809). Zsámbék ligger någon mil väster om Buda i det som då tillhörde det Habsburgska imperiet med Wien som huvudstad. Hans far var strumpvävare. Redan som 15-åring blev han lärarassistent i Franzen, en förort till Pesth. Musik studerade han på fritiden. Tre år senare tog han värvning som artillerist i Pesths Artilleriregemente nr 5. 1835 flyttade han till Graz och blev oboist i stadens Artilleriregemente nr 4, med snabbt avancemang till tamburmajor. Som sådan gav han också konserter där stråkinstrument ingick och redan 1836 fick han en viss framgång med en Ungarischer Marsch, opus 1. Han gifte sig 1840 med Cajetana Barbara Reichl, som han senare tillägnade valsen Cajetana-Tänze, opus 116. 1843 samlade han en skara av 16 styrianska musiker och begav sig på turné genom Österrike och Tyskland med framträdanden i bl.a. München, Augsburg, Nürnberg, Würzburg, Frankfurt och ändstation i Berlin. Där fick Gung’l hjälp av sin musikförläggare, Bote & Bock, att engagera ytterligare 20 musiker och att under fem år ge konserter i Sommers Etablissement. Hade han tidigare varit känd som ”Graz’s Strauss”, så blev Gung’l snart känd som ”Berlins Strauss”.

1848 reste han med sin orkester till USA på en alltigenom lyckad konsertturné, som kulminerade med uppdraget att svara för musiken vid president Taylors installation i Washington den 5 mars 1849. Överfarterna med ång/segelfartyg var på den tiden synnerligen strapatsrika. I Gung’ls åttionde opus, valsen Träume auf dem Ozean, beskrivs dock resorna som tämligen angenäma. Väl hemkommen till Europa blev Josef Gung’l av den preussiske kungen, Fredrik Wilhelm IV, utnämnd till kunglig musikdirektör. Kort därpå fick han engagemang i Pavlovsk utanför St. Petersburg. Under fem månader varje sommar åren 1851–55 framträdde han i Vauxhallsalen. När Johann Strauss d.y. engagerades i Pavlovsk för sommaren 1856, försökte Gung’l att etablera sig i Wien men misslyckades, eftersom Josef Strauss där fyllde tomrummet efter sin berömde broder. Då återgick Josef Gung’l 1857 i den österrikiska kronans tjänst, denna gång som ledare för det 23:e infanteriregementets orkester.

1864 grundade Gung’l, med hjälp av bl.a. Franz Strauss (Richard Strauss’ far), en ny civilorkester i München och turnerade med den i Tyskland, England och Polen. Den orkestern finns ännu i München under namnet ”Wilde Gung’l”. 1868 slog sig Gung’l ned i Bad Reichenhall, där han snart hade etablerat en ny badortsorkester. Med denna 32 mannaorkester reste han 1871 till Stockholm. På vägen passade han på att ge en serie konserterter på Tivoli i Köpenhamn, som avslutades tillsammans med Lumbyes 30 mannaorkester i tre konserter: den 27 juli, 28 juli och lördagen den 29. Den 62 man starka orkestern leddes då växelvis av Lumbye och Gung’l, vilket gav musikresencenterna anledning att göra jämförelser mellan de två. Lumbyes musiker ansågs vara överlägsna, men Lumbye själv ansågs vara för gammal och ”döv” för att nå upp till sin (jämnårige) kollegas nivå.

Tisdagen den 1 augusti 1871 inledde Gung’l och hans orkester ”från Wien”, som det hette, sina trettio dagars konserter på Hasselbacken i Stockholm där ägaren, Wilhelm Davidson, hade byggt ut orkesterpodiet. Musikerna var inrymda i Davidsons villa, som hade 40 gästrum. På den första konserten presenterades marschen Gruss an Stockholm, opus 260, i sällskap med en polka och en masurka av Strauss, Pilgerchor och O du mein holder Abendstern ur Tannhäuser, overtyrerna till Euryanthe och Lestocq, finalen ur Robert m.fl. Konserterna där blev succéartade och kontraktet förlängdes till att även gälla hela september månad. Under augusti hölls konserterna varje kväll med början kl. 19. I september övergick man till eftermiddags-konserter mellan kl. 15–19. Salongen var ouppvärmd och vid behov delades filtar ut till konsertbesökarna, som satt på bänkar, liknande parksoffor. När den 60:e konserten avverkats, återstod en ”Afskedskonsert” i Stora Börssalen söndagen den 1 oktober. Den enda lediga dagen för orkestern i Stockholm, var söndagen den 24 september. Programmen var mycket varierande. Den 9:e augusti framfördes bl.a. tonmålningen Slaget vid Vittoria av Beethoven med passande stort fyrverkeri, och den 25 augusti kunde man höra overtyren till Mendelsohns Midsommarnattsdröm, som f.ö. i sin helhet uruppförts av Gung’l och hans orkester i Berlin, overtyren till Litolffs Robespierre, finalen ur Lucia di Lammermoor, Gounods Meditation öfver Bachs preludium samt sjömålningen Columbus av d’Albert. Börssalens program: Ouverture till Wilhelm Tell af Rossini; Andante ur quartett nr 5, A-dur af Beethoven; An der schönen blauen Donau, vals af Strauss; Walküren-Ritt ur Der Ring der Nibelungen af R. Wagner; Ouverture till Robespierre af Litolff; Künstlergruss Polka Mazurka (ny) af Jos. Gungl; Gavotte af Ludwig XIII, arr för orchester af Jos. Gungl; Gruss an meine Heimath, Csárdás af Jos. Gungl; Ouverture till op.Tannhäuser af R. Wagner; In stiller Mitternacht, Polka af. Jos. Gungl; Amorettentänze, Vals af Jos. Gungl; Klänge aus der Heimath, Oberländler af Jos. Gungl. Därtill kom ett okänt antal extranummer. Gung’ls 61 konserter i Stockholm 1871 är ett svårslaget rekord i Sveriges musikhistoria.

De följande åren gjorde Gung’l och hans orkester flera turnéer från Reichenhall till bl.a. Covent Garden i London 1873, 1874, 1875 och 1880. Från och med 1878 övertog Gung’ls svärson, Gustav Paepke (1853–1933), ledningen av kurorkestern i Bad Reichenhall. Josef Gung’l själv drog sig tillbaka och tillbringade sina fem sista år i Weimar tillsammans med dottern Virginia, som var operasångerska och engagerad vid bl.a. Münchenoperan. Josef Gung’l efterlämnade 436 publicerade opus, varav 118 valser, 56 marscher, 19 galopper samt polkor, masurkor, kadriljer, ländler, potpurrier m.m.

Josef Gung’ls brorson, Johann Gung’l (1818–1883), var också framgångsrik orkesterledare och kompositör. Han konserterade bl.a. i Pavlovsk somrarna 1845–48, varefter han tog tjänst som violinist i St. Petersburgs hovorkester, vilken han även senare dirigerade. Han återvände till Ungern på 1860-talet och undervisade i Pécs och ledde orkestern där 1874–78. Han efterlämnade 126 publicerade kompositioner. En annan brorson, Franz Gung’l (1835–1905) var verksam som dirigent i Riga, Berlin, Königsberg och S:t Petersburg.

Hasselbacken, så kallades ursprungligen hela backen på Södra Djurgården, norr om värdshuset Bellmansro och söder om Hvita berget, nuvarande Skansen. En bit upp i backen fanns en källa och en ståtlig ek, vid vars sida en envånings rödfärgad träbyggnad uppfördes i mitten av 1700-talet. Den kallades Dunderhyttan och där serverades ”färsköl och vofflor”. 1852 köptes området av konditorn Wilhelm Davidson, som drev ett schweizeri (kafé) i den tvåvåningsbyggnad, som i början av 1800-talet byggts upp på resterna efter Dunderhyttan. Själv bebodde familjen Davidson ett tvåvånings värdshus strax bredvid, som så småningom blev friluftsrestaurangen Hasselbacken. Hela etablissemanget brann ned 1923 och ersattes av en ny byggnad (den nuvarande) som efter ombyggnad även inrymmer hotellrum. Sedan 1870-talet räknas Hasselbacken till en av Skandinaviens främsta restauranger.

I september 1849 avled Johann Strauss d.ä. (1804–49) plötsligt i scharlakansfeber. För Josef Gung’l och många andra kapellmästare, var Strauss den stora förebilden. Till Strauss’minne, komponerade Gung’l valsen Die Immortellen, som inleds med Straussvalsen Loreley Rheinklänge, framförd som sorgmarsch. I codan citeras också straussvalserna Alexandra och Donaulieder. Den humoristiska polkan Die Plaudermäulchen (Den lilla pratkvarnen) tål väl en jämförelse med Josef Strauss’ polka med (nästan) samma rubricering. Marschen Gruss an Stockholm framfördes för första gången på Hasselbacken den 1 augusti 1871. För denna CD har marschen instrumenterats av Valter Bornemark. Visionen framfördes sannolikt också på Hasselbacken. Och den poetiska valsen förtjänar verkligen att bli spelad! Inför den våghalsiga turnén till Amerika 1848, hade Gung’l färdigställt en Indianer-Polka, baserad på folkvisorna Oh! Susanna och Rosa Lee. Hemkommen från turnén presenterade Gung’l en rad musikaliska minnen i form av valsen Träume auf dem Ozean, en Yankee-Galopp och en polka betitlad Souvenir de Philadelphia. Han komponerade också en Friedrichs Marsch, som senare utkom under titeln General Grant’s March på ett amerikanskt förlag. De fem somrarna i S:t Petersburg avsatte också flera spår i Gung’ls kompositionsrad, och när Johann Strauss d.y.(1825–99) 1856 ersatte Gung’l i Ryssland, försökte sig Gung’l på att ersätta Strauss i Wien. Av detta blev emellertid inte mycket mer än en Schönbrunner-Quadrille.

En annan komponist gjorde samtidigt ett likartat försök att få fotfäste i Wien: Albert von Kéler (1820–82), verksam under pseudonymen Kéler Béla. Han har blivit odödlig, inte för sin Aufmunterungs-Polka, men som upphovsman till Ungersk dans nr 5, bearbetad för piano av Johannes Brahms (1833–97). Kéler var periodvis också ledare för Gung’ls orkester i Berlin och Lanners kapell i Wien.

Joseph Lanner (1801–43) är f.ö. den äldste av kompositörerna på vår CD, och valsen Hexen-Tanz tillkom under hans allra sista levnadsår.

Johann Strauss d.ä. avböjde att konsertera i Pavlovsk utanför St Petersburg. Men sonen nappade på erbjudandet tio år senare, och komponerade en lång rad av sina bästa musikstycken i Ryssland, bl.a. Niko Polka, tillägnad den då 11-årige fursten Nikolaus Dadjani, vars mor senare förärades en celloromans.

Två kompositörer, som gick i Lanners och Strauss’ fotspår, var böhmaren Joseph Labitzky (1802–81) och dansken Hans Christian Lumbye (1810–74). Labitzkys polka Gruss an London består egentligen av tre polkor, varav vi har nöjt oss med den sista. Labitzky gästspelade i flera större europeiska städer, inte minst i London, och polkan hade han sannolikt med sig till en englandsturné. Hans framgångsrika orkester från Karlsbad, övertogs senare av sonen August.

Lumbye har faktiskt komponerat en Sølvbryllups-Vals, en Sølvbyllups-Marsch, en Sølvbryllups-Quadrille och en Sølvbryllups-Polka. Det är polkan, som vi har inriktat oss på. Silverbröllop tycks ha firats flitigt i Lumbyes närhet. Polkan tillägnades prins Ferdinand och prinsessan Caroline.

Mulatten-Marsch av Josef Gung’l har fått såväl titel som melodiskt innehåll från operan Der Mulatte av den irländske sångaren och kompositören M.W. Balfe (1808–70). Johann Gung’ls marsch En Avant! tillhör kompositörens mest spelade.


Berth Vestergård


Close the window