Classical Music Home

Welcome to Naxos Records

Email Password  
Not a subscriber yet?  
Keyword Search
 in   
 Classical Music Home > Naxos Album Reviews

Album Reviews



 
See latest reviews of other albums...


Sten Wistrand
Kulturdelen, April 2017

Bland nordiska violinkonserter finns det en som dominerar helt, nämligen den av Jean Sibelius. Inspelningarna är otaliga och varje violinist med självaktning har den på repertoaren. På andra plats, men långt efter, kommer Carl Nielsen medan Johan Halvorsen knappast kommer på någon plats alls. Men det beror också på att verket länge troddes vara förlorat för att så återupptäckas 2015. Nu har de två konserterna spelats in av Henning Kraggerud med Malmös symfoniorkester under Bjarte Engeset.

Halvorsen och Nielsen är nästan årsbarn, den förre född 1864 och den senare 1865. Och deras violinkonserter tillkom nästan samtidigt, 1908 respektive 1911. Nielsens är alltså tre år senare, men stilmässigt är avståndet större än så—vilket inte bara speglar de två tonsättarnas kynne utan också musiklivet i Norge och Danmark. Modernismen kom ju osedvanligt sent till vår granne i väster som odlade nationalromantiken kanske längre än något annat europeiskt land.

Halvorsens konsert är närmast skriven i traditionen efter Max Bruch. Men även om den är föga originell förtjänar den verkligen att lyftas fram ur glömskan. Det var alltså bara två år sedan man hittade den i ett arkiv i Kanada, där den likt Törnrosa sovit i hundra år. Men nu har Kraggerud fått agera prinsen, och det har han gjort med den äran. Han spelar medryckande i de snabba satserna och med ljuvlig sötma i andantet—och se, musiken vaknar till liv. Så slutet på sagan blev lyckligt.

Även Nielsens konsert har en romantisk ton, inte minst som Kraggerud spelar den, men på ett helt annat sätt och odlad med större integritet. Där Halvorsen pekar bakåt pekar Nielsen framåt. Men Kraggerud väljer att även låta Nielsen mer peka bakåt än framåt. Det gör att Nielsen kan framstå som lite mer konventionell än han är—även om violinkonserten är långt mer traditionell än hans senare konserter för klarinett och flöjt. Kraggerud spelar vackert, och med förhållandevis snabba tempi, men det finns mer spännande och karaktärsfulla tolkningar (Vilde Frang, Cecilia Zilliacus och Cho-Liang Lin t.ex.).

Kraggerud verkar känna sig mest hemma när han får odla en romantiskt smeksam ton. Det gör att han kanske kommer allra bäst till sin rätt i ”extranumret”, Johan Svendsens betagande och smäktande Romans från 1881. Nielsen må stå för skivans bästa verk, men det är likväl Halvorsen och Svendsen som i första hand gör att den här inspelningen sticker ut och pockar på uppmärksamhet. © 2017 Kulturdelen





Naxos Records, a member of the Naxos Music Group